Amelie frågar - Vad är AKK och vem behöver det egentligen?
Petra ZehentnerEtt samtal om kommunikation, förståelse och modet att lyssna.
Häromdagen. Pool, vatten, sol. Barn som leker. Johannes mitt i alltihop - med sina vattenvingar, sina ansiktsuttryck, sina ljud, sina gester. Jag är också där, som vanligt. Som mamma, som observatör, som översättare. Naturligtvis leker jag vattenmonster och jagar små barn. Och så frågar Amelie, fyra år gammal, klart och tydligt: "Varför pratar inte Johannes?" Jag sväljer en kort stund. Och sedan berättar jag det för dem."Du vet, Johannes hade gomspalt som bebis och behövde opereras, och sedan lärde han sig inte att tala som andra barn. Men han kan fortfarande kommunicera. Bara på ett annat sätt. Han använder sina händer, teckenspråk och pekar på bilder eller symboler på datorn."Amelie tittar. Och nickar. "Coolt", säger hon. Och så är det med det. Ingen dramatik. Inget medlidande. Inga men. Bara acceptans.Och jag står där i bassängen som en drunknad råtta, med elva års erfarenhet som mamma till ett icke-verbalt barn, otaliga samtal med pedagoger, specialister, läkare - och plötsligt inser jag: Det kanske inte är någon raketforskning trots allt. Kanske är AKK enkelt. Om man låter det vara det.
Vad är alternativ och kompletterande kommunikation (AKK)?
Alternativ och kompletterande kommunikation (AKK) är ett samlingsbegrepp för alla former av kommunikation som används av personer som inte kan tala eller har begränsat tal.
AAC kan vara det:
- Teckenspråk åtföljt av talat språk (t.ex. från österrikiskt teckenspråk (ÖGS) eller tyskt teckenspråk (DGS))
- Symbolsystem som METACOM kan användas
- Kommunikationsenheter (surfplattor) med talutmatning eller appar
- Kommunikationsappar med bilder eller symboler
- Enkla begrepp, kroppsspråk, ansiktsuttryck
Vem behöver AAC?
AAC är till för människor som av olika anledningar:
- Har fysiska svårigheter (t.ex. cerebral pares)
- Har autismspektrumstörningar eller perceptuella bearbetningssvårigheter
- Har genetiska sjukdomar (t.ex. Downs syndrom, Retts syndrom)
- Har neurologiska sjukdomar (t.ex. ALS, MS)
- Har utvecklingsrelaterade talstörningar
inte kan eller är opålitliga när det gäller att tala. UK är en ersättning för saknat verbalt språk
Det fungerar också som en bro för förståelse. Här är en annan tanke: I många länder runt om i världen är vi i princip "icke-verbala", vilket innebär att vi inte talar det lokala språket och behöver broar som dessa. I Italien, till exempel, är det omöjligt att kommunicera utan lämpliga gester - varken på italienska eller tyska.
Vad har det med Amelie att göra?
Amelie gjorde något som många vuxna tycker är svårt: Hon ställde frågor på ett respektfullt sätt, lät mig svara, lyssnade - och accepterade sedan svaret utan ytterligare frågor. Det är precis vad bra kommunikationspartners gör: lyssnar, förstår och accepterar.
Johannes behöver hjälp med att kommunicera - och Amelie? Hon gjorde precis det som alla bra kommunikationspartners gör: lyssnar, observerar, ställer frågor och accepterar.
Vad jag önskar mig
Att vi vuxna vågar ställa frågor - som Amelie. Att vi lyssnar mer och inte säger det som inte är sant. Att vi närmar oss varandra med respekt. För AKK fungerar när vi båda har möjlighet att uttrycka oss - och att förstå. AKK fungerar när vi tar oss tid. Tid att förstå en rörelse, en anordning, tid att lyssna.
AKK fungerar när vi båda är villiga att använda oss av en annan form av kommunikation. Oavsett om det handlar om symboler, apparater, appar eller gester är utgångspunkten densamma: Vi vill förstå varandra. Och vad är det vi bygger tillsammans? Exakt, här låter vi oss själva bli tränade och det fungerar.
Och ett tips till för vardagslivet
Fråga helt enkelt om du är osäker: "Hur ska jag bäst kommunicera med dig?" Varje AKK-användare är en individ. Alla har sitt eget bra sätt att strukturera kommunikationen. Vi kan lära av varandra. Alla har sin egen struktur. En kan läsa/skriva, en behöver tid och lugn, en använder appar, här har vi vetat saker i tre år och nu är det äntligen klart.
Petra Zehentner
